Dör jag, min kärlek till dig. Den jag så länge kämpat för att få känna tillbaka.
Att älska är att ge och ta. Att kunna prata och respektera varandra.
Glömma och förlåta.
Gå vidare starta om och göra bättre.
Jag försökte, jag försöker, men du har inga känslor kvar?
Du säger alltid att jag gör ett val om jag går, ja det är mitt beslut.
Är det för att ge mig skuld?
Är det ett förvar att jag tog beslutet, det var oxå mitt fel?
Jag vet inte men känner mig så ensam och tom.
Kan inte bara låtsas att allt är bra...
Kan inte leva i en relation utan kärleken.
Jag går sönder...
I mitt huvud har jag redan flyttat ut.
Funderat hur mitt liv ska se ut.
Hur jag ska bo...
Men allt är bara i fantasin, för vart ska jag ta vägen?
Det finns ingen möjlighet, jag är fast här.
Vårat liv, jobb allt är uppbyggt på att vi bor ihop.
Visst men det finns inga bostäder!
Jag skulle ändå inte ha råd att bo ensam nu när jag pluggar.
Jag måste härda ut.
Måste stålsätta mig.
Måste orka.
Vore lätt att bara försvinna bort bort.
Lätt...