Hänga mig slippa allt skit i denna värld.
Allt som händer runtomkring oss i denna vidriga ondskefulla värld vi lever i.
Terror och hot.
Hemma är det inte heller bra.
Inte mellan oss...
Jag tänker ibland på att bara göra slut på allt.
Men jag kan inte. Måste kämpa vidare.
Min son har bara mig...Bara mig...
Hans pappa dog nyligen. Jag måste kämpa vidare.
Nu har han bara mig. Det har han ju iof alltid haft.
Hans pappa brydde sig inte så mkt.men han fanns ju där...

Med dina åsikter. Vad har det tagit åt dig.
Varför är det så?
Varför är du så enkelspårig?
Varför är det alltid det du tycker som är det rätta?
Dina åsikter och ditt handlande driver mig iväg.
Du verkar vilja att jag går.
Att jag bestämde att det är över.
Jag tar mitt pick och pack och drar.
Lämnar allt.
Lämnar er alla tre.
Det är faktiskt inte mitt fel att ungarna är otrevliga.
Jag har inte ett sånt beteende.
Det är du.
Men om jag inte fanns här. Hur skulle dom då betee sig?
Ännu värre...
Nej jag glömde det är säkert mitt fel det oxå.

Hur kan man sakna någon som man inte delar sitt liv med längre?
Hur kan någon fattas en som inte funnits i ens liv alls.
Men på något sätt gjorde du det.
Du fanns där ändå. Vi älskade varandra en gång för länge sedan.
Vi fick en son och han blev mitt allt.
Du lämnade mig för en annan.
Livet gick vidare. Jag har aldrig hatat dig för det.
Sånt är livet.
Men du fattas min son något oerhört fast ni inte träffades så ofta.
Kram A.
Vi ses i Nangijala