Samma sak...
Det slutar alltid såhär.
Du är stenhård. Visar inga känslor.
Jag förstår... Det finns inga.
Skyller på mig att det är jag?
Men du när kom du med en spontan kram?
När sa du något bra?
När fick jag uppskattning sist?
Jag minns inte...
Kanske jag är dålig på att komma ihåg...
Men jag är inte värd mycket i dina ögon länge....
Jag finns inte...
Inte som din fru...
Jag vet inte längre vad jag är för dig...
Någon du stör dig på iaf.
Mig och A...
Han vill bara göra rätt och blir fel...
Du blir arg och tar inte reda på orsaken.
Lyssnar bara på dom små....
Jag vet inte vart jag ska ta vägen...
Men det känns som att jag är bättre ensam...
Men jag vet inte finns inga bostäder. Sjuk lång kö...
Jag måste orka palla med...
Känner mig så tom och ensam.