Hur många ggr har inte du sagt saker som sårat mig? Att jag är inkompetent, att jag är vek att mitt barn saknar hjärna, att han är helt djävla dum i huvudet.
Kanske det är så, kanske du haft rätt, men vet du hur ont det har gjort för mig, det du sagt om mitt barn. Det har gjort mig så ont.
Jag fattar inte dina känslor, nej men fattar du mina då?
Du får säga elaka saker och det har du sagt många ggr.
Jag minns inte alla ord...
Jag har ikväll läst igenom den här bloggen. Fattar inte att jag orkat.
Offrat mig själv SÅ.
För dom små Barnens skull... ja...Tyvärr
Varför?
Kanske för att jag älskade dig, kanske för att jag känner mig tom och halv utan dig, kanske är jag svag?
Du har det jobbigt nu, vad är det som händer inombords?

Jag har varit borta i tre dagar nu. Ingen har ringt ingen har hört av sig ens.
Bara lillan och det var då du var dum och bröt hennes pensel för att hon petade på dig.
Säkert störde hon dig. Jag vet hur hon kan vara..
Men du kunde ju ha bara kastat iväg den bara...
Hon pratade inte så länge...
Sa inte så mycket.
Lillen han har knappt hört av sig alls.
Jag pratade lite med er alla i telefonen en gång.
Ni.lät alla glada.
Tittade tv.
Jag saknar er. Dig och det vi hade...

Allt är så tråkigt jobba städa laga mat. Ingen bryr att hjälpa till. Tjata gnälla orkar inte tjata.
Mamma mamma.
Lever om hela tiden.
Jag vill vara själv. Dra iväg härifrån. Bort!
Det finns aldrig tid för mig.
Mamma mamma.
Åhhhh städa undan efter dig.
Godis och chips gotter, helst varje dag.
Elaka mamman som förbjudet sånt.
Bryr inte äter ändå.
Vill leva nyttigt. Ge goda matvanor.
Lagrar bra mat.
Tjatar kom och ät. ..Får vänta och vänta.
Sen kommer dom...
Äter och försvinner lika snabbt.
Önskar hjälp med disken...
Den ena ska iväg på träning. Den andra ska å bajsa och den tredje måste bara göra läxan nu. Som den inte bryr sig om annars.

Nä jag vill vara ensam.
Skulle kunna flytta bort från er allihopa. Gör själv då så får ni se...Då kanske ni uppskattar mig ?

Känner mig så less
Less less på allt.
Städa, laga mat, plugga, ungarna. Ingen bryr att hjälpa till, man ska bara serva alla, vars till lags.
Mamma mamma mamma!

Ja jag skulle gärna äta det... Men det går inte ensam.
Det går inte att laga mat i en familj där den andra partern inte vill öht inte ens försöka.
Man är bara knäpp.
Sen är det ännu svårare då ett av barnen är mjölkprotein allergisk.
Det finns så mycket gott och bra mat.
Utan socker och alla förbannade kolhydrater.
Jag vill äta för att mp bra inte för att bli smal.
Det är inte det det handlar om utan om hälsan
Socker och gluten är inte bra för mig och inte andra heller förstås.

Får inget gjort... Känner mig ensam och tom. Vill bara gråta...
Vill bara lägga mig ner orkar inte ta mig för.
Varför blev det såhär?
Jag vill inte... Hur ska jag göra?
Du är såååå... Hittar inte ord.
Kommer dig inte nära längre... Förmår mig inte.
Inte du heller, är du för stolt eller känns det bara rätt?
Jag ligger på min sida du på din.
Jag vågar inte närma mig dig längre.
Jag vet inte om jag vill. Blockerar mina känslor, vill inte orkar inte.
Men dom finns där under ytan.
Inser att jag måste leva så här ett tag till.
Måste göra klart utbildningen... Sen... Jag vet det måste gå...
Har du några känslor kvar alls?

Om jag är ledsen... Jag är alltid glad positivt. Fixar och ställer upp.
Ordnar och ser till....
Ingen märker att jag går sönder.
Att min sorg växer. Att min ensamhet gnager.
Att vi inte är ett vi.
Att jag är jag och du du.
Jag kan lika gärna vara ensam jag.
Ingen vet jag säger inte... Ingen ser.
Ser ni inte mina ögon?.. Saknar glimten saknar det som jag en gång hade det som en gång var jag.
Döljer jag det så bra?
Eller är det ingen som vill se?

Suicidala tankar?
Någon gång... Hur skönt det vore att slippa allt....
Eller är det ett observandum?
Om man bara tänker dom?
Inte planerar... Bara funderar.
För många skulle bli skadade...
Men när det är tungt... Hade varit så skönt att BARA blunda och inte vakna mer...