Jag vet inte... Vi har knappt setts på ett tag. Jobbar om varandra nu.
Nu är du dessutom bortrest...
Det fungerar bra utan dig.
Det enda jag känner är väl att när ska jag få tid för bara mig själv?
Jag ställer krav på barnen.
Dom får minsann hjälpa till med maten diska osv.
Det fungerar.
Känns som att jag klarar mig bra utan dig.
När var det sist du gav mig en puss eller kram?
Jag vet inte jag minns inte...

Samma sak...
Det slutar alltid såhär.
Du är stenhård. Visar inga känslor.
Jag förstår... Det finns inga.
Skyller på mig att det är jag?
Men du när kom du med en spontan kram?
När sa du något bra?
När fick jag uppskattning sist?
Jag minns inte...
Kanske jag är dålig på att komma ihåg...
Men jag är inte värd mycket i dina ögon länge....
Jag finns inte...
Inte som din fru...
Jag vet inte längre vad jag är för dig...
Någon du stör dig på iaf.
Mig och A...
Han vill bara göra rätt och blir fel...
Du blir arg och tar inte reda på orsaken.
Lyssnar bara på dom små....
Jag vet inte vart jag ska ta vägen...
Men det känns som att jag är bättre ensam...
Men jag vet inte finns inga bostäder. Sjuk lång kö...
Jag måste orka palla med...
Känner mig så tom och ensam.

Hänga mig slippa allt skit i denna värld.
Allt som händer runtomkring oss i denna vidriga ondskefulla värld vi lever i.
Terror och hot.
Hemma är det inte heller bra.
Inte mellan oss...
Jag tänker ibland på att bara göra slut på allt.
Men jag kan inte. Måste kämpa vidare.
Min son har bara mig...Bara mig...
Hans pappa dog nyligen. Jag måste kämpa vidare.
Nu har han bara mig. Det har han ju iof alltid haft.
Hans pappa brydde sig inte så mkt.men han fanns ju där...

Med dina åsikter. Vad har det tagit åt dig.
Varför är det så?
Varför är du så enkelspårig?
Varför är det alltid det du tycker som är det rätta?
Dina åsikter och ditt handlande driver mig iväg.
Du verkar vilja att jag går.
Att jag bestämde att det är över.
Jag tar mitt pick och pack och drar.
Lämnar allt.
Lämnar er alla tre.
Det är faktiskt inte mitt fel att ungarna är otrevliga.
Jag har inte ett sånt beteende.
Det är du.
Men om jag inte fanns här. Hur skulle dom då betee sig?
Ännu värre...
Nej jag glömde det är säkert mitt fel det oxå.

Hur kan man sakna någon som man inte delar sitt liv med längre?
Hur kan någon fattas en som inte funnits i ens liv alls.
Men på något sätt gjorde du det.
Du fanns där ändå. Vi älskade varandra en gång för länge sedan.
Vi fick en son och han blev mitt allt.
Du lämnade mig för en annan.
Livet gick vidare. Jag har aldrig hatat dig för det.
Sånt är livet.
Men du fattas min son något oerhört fast ni inte träffades så ofta.
Kram A.
Vi ses i Nangijala

Dör jag, min kärlek till dig. Den jag så länge kämpat för att få känna tillbaka.
Att älska är att ge och ta. Att kunna prata och respektera varandra.
Glömma och förlåta.
Gå vidare starta om och göra bättre.
Jag försökte, jag försöker, men du har inga känslor kvar?
Du säger alltid att jag gör ett val om jag går, ja det är mitt beslut.
Är det för att ge mig skuld?
Är det ett förvar att jag tog beslutet, det var oxå mitt fel?
Jag vet inte men känner mig så ensam och tom.
Kan inte bara låtsas att allt är bra...
Kan inte leva i en relation utan kärleken.
Jag går sönder...
I mitt huvud har jag redan flyttat ut.
Funderat hur mitt liv ska se ut.
Hur jag ska bo...
Men allt är bara i fantasin, för vart ska jag ta vägen?
Det finns ingen möjlighet, jag är fast här.
Vårat liv, jobb allt är uppbyggt på att vi bor ihop.
Visst men det finns inga bostäder!
Jag skulle ändå inte ha råd att bo ensam nu när jag pluggar.
Jag måste härda ut.
Måste stålsätta mig.
Måste orka.
Vore lätt att bara försvinna bort bort.
Lätt...

Bara att inse, du stör dig på allt.
Du verkar avsky oss som pesten.
Mest mitt barn. Som du en gång älskade och var stolt över.
Men nu är han bara idiot. Helt dum i huvudet...
Jag får ont i hjärtat.
Man säger inte så till ett barn.
Han har nog ärr i sin själ...
Du har tyvärr skapat dom djupaste...
Vi har två barn till, dina barn...
Det är lite skillnad där ändå...
Tänk att du blev sån, du som inte skulle göra skillnad...
Jag vet jag gör fel. Är fel. Gjort fel.
Men det har du oxå, jag är inte ensam.
Jag önskar jag bara kunde dra.
Lämnar er allihopa så ser vi hur bra det skulle gå.
Ni är elakast mot mig. Alla ingen vågar riktigt stå upp mot er far.
Men mig är man elak. Säger fult som håll käften, skiter i vad jag säger....
Om jag bara drog bara försvann bort...

Sa till dig att jag får väl flytta härifrån. orkar inte mer...
Du svarar inte.
Men på kvällen kryper du nära. Först med fötterna sedan mer och mer. Ligger nära.
Det leder till sex och jsg njuter av kärleken och din kropp nära inuti min.
Jag vet att det finns därinne hos dig.
Jag vet men jag orkar snart inte kämpa för det som är bra...
Men vart ska jag ta vägen?

Skadat mig.
Jag har inte tränat på snart 6 månader. Inget alls!
Svullnat upp äter godis och chips dricker läsk.
Skadar min kropp, sånt som jag inte ätit mycket av förr.
Äcklas över mitt beteende.
Håller på att bli fet.
Har inte ställt mig på vågen... Men jag vet. Minst fem kilo om inte mer!
Säkert nära 70 kg nu.
Äter som en gris ?. Onyttigt.
Hur ska jag bryta det?
Jag har blivit som du!
Du som gnäller när jag äter rätt och tränar och mår bra.
Nu mår jag inte bra.
Svullen i magen. Öm i kroppen,som ledvärk.
Nä fy!
På måndag är det slut jag lovar.
Fet gris ??
Nej jag ska aldrig bli en tjock kärring!