Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, du är alltid så arg.
Skriker åt barnen kastar saker och stör dig på allt.
Du bestämmer. Allt är ditt. Du säger min soffa mitt bord mitt hus.
Du stör dig på småsaker.
Allt är andras fel. Du säger allt så anklagande så hat och förakt.
Man känner sig inte önskad öht.
Man vill bara bort.
Vart ska vi ta vägen?
Det finns ingenstans...